Algsektionen

Avsikten med algsektionen är att kartlägga den marina och limniska algflorans kvalitativa och kvantitativa sammansättning i Blekinge. 

Arbetet skall i första hand resultera i aktuella checklistor. Torgny von Wachenfeldt svarar för den marina delen, Åke Widgren för uppgifter om kransalger och Roland Bengtsson för den limniska floran. Nya fynd kan rapporteras till respektive ansvarig.

Foto: Jenny Hertzman

Blekinges marina algflora

Den marina algfloran i Blekinge studerades först av Aspegren (1823) som i sitt arbete ”Försök till en blekingsk flora” ger en lista över funna alger. Man finner även uppgifter om alger i Blekinge i flera av Carl Adolf Agardhs arbeten (t.ex. Agardh 1817). De mest omfattande undersökningarna av algfloran i Blekinge har gjorts av Tore Levring som inför sin doktorsavhandling ”Studien über die Algenvegetation von Blekinge, Südschweden” under åren 1935 till 1939 samlade material från hela blekingekusten (Levring 1940). En del nyare fynd finns redovisade i ”Alger vid Sveriges östersjökust” (Tolstoy & Österlund 2003).

Antalet marina makroalgsarter i Blekinge uppgår till ca 120 stycken (det exakta antalet är svårt att ange bland annat p.g.a. taxonomiska oklarheter). Till dessa kommer några sötvattensarter som vandrat ut i havet i vikar med låg salthalt, t.ex. spiralbandsalger, släktet Spirogyra. Av de marina arterna är 50 grönalger, 40 brunalger och 27 rödalger. Av grönalgerna är sju arter kransalger En av dessa är den för Östersjön endemiska arten raggsträfse Chara horrida som är rödlistad.

Huvuddelen av arterna är ettåriga. Endast drygt ett tiotal arter är fleråriga och förekommer under hela året. En del av dessa övervintrar som små fragment. Algfloran som den ses från en klippstrand eller i uppkastade tångvallar domineras av ett drygt tiotal arter.

Av det totala antalet arter är 20 mycket sällsynta. Flera av dessa arter har inte observerats under senare år. Många arter, ca 40 st., har en storlek som inte överstiger ca 1 mm och är i regel ej synliga för blotta ögat (se bild på grönalgen Pringsheimiella scutata).

Några arter växer över vattenytan på fågelgödslade stenar som regelbundet utsätts för saltstänk. Den vanligaste av dessa arter är måsgrönska Prasiola stipitata,som med sina 1-3 mm stora ofta intorkade bladskivor färgar stenblocken gröna.

 Makroalgsfloran domineras av ett fåtal arter, varav 5 grönalger: grönslick Cladophora glomerata, tarmtång Enteromorpha intestinalis, strutsallat Monostroma grevillei, fransalger, släktet Ulothrix och armbandsalger, släktet Urospora. Bland brunalgerna dominerar de fleråriga arterna sågtång Fucus serratus och blåstång Fucus vesiculosus, samt de ettåriga arterna sudare Chorda filum, molnslick Ectocarpus siliculosus och trådslick Pylaiella littoralis. Dominerande rödalgsarter är ullsläke Ceramium strictum, kräkel Furcellaria fastigiata, fjäderslick Polysiphonia nigrescens och rödris Rhodomela confervoides.

Om man jämför algfloran på den svenska västkusten med den i Blekinge märker man ett antal skillnader. Västkustens algflora är mycket artrikare med  sammanlagt 293 arter. Vidare finner man att de alger som finns i Blekinge i regel är betydligt mindre än på västkusten. Dessutom finner man dem i regel, med vissa undantag, på större djup.

Successioner. Bland de ettåriga makroalgsarterna förekommer en tydlig årstidsvariation. Detta är lätt iakttagbart i den översta delen av vattenpelaren. Under december till januari är klipporna som regel utan algvegetation med undantag för de fleråriga arterna blåstång och sågtång. Under februari och mars börjar den trådformiga brunalgen Pylaiella littoralis att bilda ett brunt bälte något under medelvattenlinjen. I mitten av mars ser man ett ljusgrönt band av den bladformade strutalgen i något under trådslick-bältet. Något senare i april får klipporna något över vattenlinjen en tunn grön hinna av massförekomst av tunna ogrenade grönalger, med flera arter av släktena fransalger och armbandsalger. Detta bälte kan vara uttorkat under en relativt lång tid utan att ta skada. I maj har de ovan nämnda arterna försvunnit och ersatts av de snabbväxande grönalgerna grönslick och tarmtång. Dessa arter förekommer långt in i november. Under augusti tillkommer rödalgen ullsläke som en röd bård under grönalgerna.

   De marina arter som noterats i Blekinge anges i checklistan. Många av arterna saknar svenska namn. Nomenklaturen följer ”Alger vid Sveriges östersjökust” (Tolstoy & Österlund 2003).”

   Ett tack till Gustav Jonsson som bidragit med material.

En intressant men föga undersökt alggrupp är Mikrobentiska alger.

Dessa fastsittande mikroalger består till största delen av små 5-20 (50) m stora kiselalger som främst sitter fast på sandkorn nära vattenytan i relativt skyddade sandstränder. De finns även i mindre utsträckning på makroalger och andra substrat, där de sitter fast med plasmautskott. Några undersökningar från blekingekusten eller södra Östersjön existerar inte, men vissa stickprov från Listerlandets sandstränder indikerar att artantalet kan ligga mellan 150 och 200 arter. De arter som finns på sandkorn kan under lämpliga betingelser på 0-1 meters djup uppgå till ca 5-10 miljoner celler per cm3 sand och utgör en viktig del av primärproduktionen i strandzonen.

Marina kärlväxter. Ett antal kärlväxter förekommer i havet framför allt i grunda skyddade vikar med lägre salthalt. Exempel på detta är axslinga Myriophyllum spicatum och vitstjälksmöja Ranunculus peltatus ssp. baudotii som tolererar en salthalt på ca 4 psu. Arter som borstnate Potamogeton pectinatus och skruvnating Ruppia cirrhosa och hårnating R. maritima kan växa i salthalter upp till ca 8 psu. Dessa arter kan, tillsammans med hårsärv Zannichellia palustris, bilda vidsträckta mattor på grunt vatten i de östra delarna av Blekinge. Bandtång Zostera marina finns däremot även på västkusten med höga saltvärden. I Blekinges inre skärgårdar förekommer  särpräglade biotoper, nämligen skyddade eller delvis avsnörda havsvikar. Här finns arter som annars inte påträffas i de saltare och mer exponerade vattnen, t.ex. hjulmöja Ranunculus circinatus, spädnate Potamogeton pusillus, ålnate P. perfoliatus, korsandmat Lemna trisulca, havsnajas Najas marina och hornsärv Ceratophyllum demersum.

Grönalgen Pringsheimiella scutata växande på Polysiphonia nigrescens. Foto: Torgny von Wachenfeldt
 

Limniska algfloran

Någon samlad bild av den limniska algfloran i Blekinge finns inte dokumenterad.

Kontakt

Torgny von Wachenfeldt: eotv.wachenfeldt (at) gmail.com
Roland Bengtsson: roland.bengtsson (at) mikroalg.se
Åke Widgren: cotula (at) gmail.com